svensk november känns långt borta

Jag inser att Thelma och Sam är riktiga floridianer då och då. Förra veckan frågade Thelma mig "Vad är det för konstig tröja?" och pekade på en jacka som hängde i hallen.

Hon vet inte vad jacka är för något, hon tycker det är självklart att ha sandaler varje dag året om. När hon fryser tar hon på sig tajts under den tunna sommarklänningen eller ber mig öppna fönstret så att varmare luft kan komma in i bilen eller huset. Hon klagar på att poolen eller havet är kallt och ber oss "fylla på med varmt vatten" om det är under 26 grader...
Sam blir förkyld så fort det blåser och föddes i princip med t-shirtbränna. Han skrattar så att kiknar om vi tar på honom strumpor (sen drar han tills de åker av och försöker äta upp dem). Han har aldrig sett snö eller någonsin vistats i temperaturer under 20 grader. För dem är Florida, solsken och att tillbringa helgerna på stranden en självklarhet.

Jag fasar för deras (och våran) första svenska november.