Ifrån taket dinglade sex små söta gubbar, fem var glada en var arg:
Tydligen hade Thelma bestämt avvisat alla försök till att vända munnen "rätt" på sin gubbe, så fröken fick tillslut ge upp och låta klistret torka på Thelmas arga gubbe.
Vi blev först lite oroliga såklart. Vi trodde vi hade en lycklig unge, detta speglar en helt ny, mörkare sida av vår dotter.
Men Thelma är väldigt nöjd över sin gubbe och pratar livligt och gestikulerar och pekar och skrattar när jag visar den för henne. Eftersom hennes ordförråd än så länge är ganska bristfälligt och mest består av egenkomponerade bokstavskombinationer är det väldigt svårt att förstå exakt vad hon vill förmedla.
Efter att ha funderat halva kvällen har jag kommit fram till att det förmodligen är ett porträtt av lillebror hon åstadkommit. Inte helt olikt faktiskt:
