Ifrån taket dinglade sex små söta gubbar, fem var glada en var arg:
Tydligen hade Thelma bestämt avvisat alla försök till att vända munnen "rätt" på sin gubbe, så fröken fick tillslut ge upp och låta klistret torka på Thelmas arga gubbe.
Vi blev först lite oroliga såklart. Vi trodde vi hade en lycklig unge, detta speglar en helt ny, mörkare sida av vår dotter.
Men Thelma är väldigt nöjd över sin gubbe och pratar livligt och gestikulerar och pekar och skrattar när jag visar den för henne. Eftersom hennes ordförråd än så länge är ganska bristfälligt och mest består av egenkomponerade bokstavskombinationer är det väldigt svårt att förstå exakt vad hon vill förmedla.
Efter att ha funderat halva kvällen har jag kommit fram till att det förmodligen är ett porträtt av lillebror hon åstadkommit. Inte helt olikt faktiskt:
Heja Thelma som inte bara gör exakt det som förväntas av henne och anses "rätt". Mycket roligare att få vara lite kreativ och göra en skojig gubbee som ser annorlunda ut. Och så var den ju lite lik Sam också ;)
SvaraRaderaklart det är Sam - det ser väl vem som helst. Ärvt kreativiteten från mamma o pappa har hon också. Jag är INTE orolig för Thelma och det ska inte ni heller vara. Hon är världens lyckligaste o finaste lilla Thelma. Vi saknar er!
SvaraRadera